Om sanningen ska fram..

Eftersom en viss(a) envis(a) person(er) envisas om att kommentera och fråga en massa frågor och är Anonym, efter som denna/dessa person(er) inte kan skriva vem det är.. så detta är en engångs företelse. Så kommer svara på de frågor som denna/dessa anonym(a)) har frågat om, som gäller en viss sak..


Det är angånende om hur jag kunde bli så otrolit nere efter det tog slut med Anders. Orsaken är den att jag lärde känna Anders när jag var 14, det vill säga han var 18 då. För 4år sedan. Jag blev redan då smått förälskad i honom, hans charm och allt. Men eftersom man var ung och dum, så blev vi ingenting mera än bara vänner. Så i alla dessa år har jag varit smått förälskad i honom, men förnekat det för mig själv och andra. Men när vi senare träffades efter en lång tid utan att vi hade setts, så kunde jag inte neka det längre. Jag föll pladask för honom, värre än någonsin. Även om vi bara var tillsammans som ett par i 1månad officiellt så svider det, han har betytt mycket för mig under alla dessa år. Mer och mer för varje dag. Jag kan inte säga att jag inte älskar honom fortfarande eller att jag skulle sluta bry mig om honom, han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta och i mitt liv. Eftersom han har lärt mig mycket om mig själv och så mycket mer som han har hjälpt mig med. Jag hoppas att jag skall kunna umgås och prata med honom som tidigare även om det gick som det gick! Det sägs ju att man lär sig mest av sina misstag, men jag har lärt mig mycket av något som inte var ett misstag. 


Så hoppas han/hon, den/dessa som har undrat så är nöjda med dethär svaret! Om inte så kommentera då, men kommenterar ni anonymt så får ni inga svar, tyvärr.